Jag älskar att lära nytt och fördjupa mig i sånt som jag redan kan. Sättet jag gör det på varierar. Det kan till exempel vara genom att läsa en bok, besöka en mässa eller gå en kurs. Oavsett vilket är det min nyfikenhet som leder mig dit. Och om något oväntat väcks längs vägen är det lusten och längtan som får mig att våga utforska det vidare.
Som när jag nyligen gick en NLP/Mindfulness-kurs. Jag åkte dit för att ta reda på om NLP är något jag vill ska ingå i min verktygslåda. Att det sedan också fanns mindfulness i kursen såg jag som en möjlighet till ny inspiration till något jag redan kan. Jag åkte också dit för miljön, atmosfären, gemenskapen och människorna.
Jag fick allt det där, men överraskande även något helt oväntat. Jag började se ett mönster hos mig själv som jag för länge sedan trodde mig ha lämnat bakom mig.
Under många år har jag arbetat med att reparera en tilltufsad självkänsla, men också med att stärka relationen till mig själv. Idag upplever jag mig ha en god självkänsla. Därför blev jag lite förvånad när jag upptäckte en subtil variant av ett anpassningsmönster.
Även om jag idag inte har några svårigheter med att ta plats och säga ifrån när något är viktigt för mig, eller att tydligt stå upp för det jag behöver, så finns det fortfarande något i mig som håller mig tillbaka. Det är inte när något är viktigt som det dyker upp, utan när det inte känns tillräckligt viktigt. Då har jag en tendens att backa, vänta och anpassa mig.
Den här upptäckten fick mig att börja reflektera över vem det egentligen är som bestämmer vad som är tillräckligt viktigt. Det fick mig också att fundera i ett bredare perspektiv, där kopplingen till självvärde dök upp.
Att värdera sig själv handlar inte bara om vad man tycker om sig själv i största allmänhet. Det kan också märkas i hur mycket utrymme man ger sina egna tankar, önskningar och behov i förhållande till andras.
Din egen vilja får finnas och räknas oavsett vilken viktighetsgrad du satt på den. Du likväl som andra har nämligen rätt att ta plats även när något inte känns särskilt viktigt.
Det är inte detsamma som att du har företräde och får din vilja igenom. Lika lite som någon annan skulle ha större rätt än dig att ”vinna”. När det inte går att finna en lösning som känns lika rätt för alla kan det ibland vara någon som får backa eller anpassa sig lite mer. Det behöver inte vara fel. Det viktiga är att det inte alltid är samma person som gör det.
Du behöver inte alltid stå på dig. Det handlar också om att få välja. Du kan backa när det känns rätt, men du behöver inte göra det per automatik bara för att det du själv vill inte känns särskilt viktigt. Du kan också välja att stå kvar i din vilja, även när det handlar om en liten sak. Inte för att få din vilja igenom, utan för att få lov att ta plats.
När du gör det stärker du också din självkänsla och kommer ett steg närmare större tillit till dig själv, din egen förmåga och tryggheten i dig själv.
Det är också så jag ser på mitt arbete. Du behöver inte komma till mig för att du har ett problem som behöver lösas. Min verktygslåda är visserligen välfylld med sådant som kan hjälpa när något skaver eller behöver förändras. Men den är lika användbar när du vill utveckla något som redan fungerar och få det att fungera ännu bättre.
Kanske är du nyfiken på vad du skulle kunna upptäcka hos dig själv? Det är sådant jag gärna utforskar tillsammans med dig i samtal, kurser och föreläsningar .
Och kom ihåg…
Du får vilja något bara för att du vill det.
Marie