Det har tagit sin tid att bli klar med växthuset i år och än är jag inte riktigt där jag vill vara.
Plantor som inte ville ta sig och andra som inte kunde planteras ut för att det var för kallt. Örter som haft sin plats i växthuset som har flyttats ut i friska luften där de trivs bättre. Ett merarbete i tomma krukor , som med det måste fyllas med annat.
Ett processande som ledde fram till nya beslut där tomma krukor byts ut mot vackra ting. Där allt som växer inte måste vara ätbart för att skapa en själslig oas. En skaparlust som väcks och till att gå “all-in” nu genast. En insikt om att “bron byggdes inte på en dag”. Ett beslut om “good enough” innan semester. Ett lugn i att växthuset nu andas ordning och reda.
Det finns saker som faktiskt behöver göras och saker som känns som att de behöver göras. Att välja enbart det ena ger inte per automatik en känsla av lugn. Balans och inre harmoni uppnås genom att låta båda få ta plats.
I växthuset blev det som praktiskt behövde göras klart, men lugnet kom först när det som var otydligt fick en form och blev överblickbart.
Det säger något om vårt mänskliga behov av trygghet. Vi behöver känna att vi har tillräcklig kontroll för att kunna släppa taget.
“I det inre lugnet släpper jag taget.”
Marie